55. Ångest

Min bröstkorg fylls med så mycket luft att jag glömmer bort hur jag andas 
Hur andas man 
Mitt hjärta slår snabbare och snabbare och det gör ont. Det gör så jävla ont 
Händerna skakar som om jag precis burit hela min vikt i flera mil
Mina ben, mina ben som i 23 år alltid burit mig, orkar inte bära mig mer
Jag orkar inte mer 
Ångest 
Detta jävla ord
Jag blir så yr av allt jag tänker, orkar inte hålla ögonen öppna längre
Gråter fast jag har glömt bort hur man gråter
Gråter fast jag inte har någonting att gråta för (tror jag)
Behöver vara själv men inte ensam, vem fan vill vara ensam 
Ångest
Helvetes jävla ångest 
Som får mig att tappa matlusten 
Som får mig att känna mig så meningslös och värdelös 
Vem ska tro på mig om jag inte ens kan tro på mig själv 
Vem tror ens att ångest finns som inte varit med om det själv? 
"Ångest finns inte"
"Ryck upp dig"
"Det blir bättre"
"Hur kan DU må dåligt som har ett sånt bra liv?"
Håll. Käften. 
Ångest och psykisk ohälsa är en sjukdom och inget påhitt. Så många lider av detta och ingen VILL detta. 
 
Ångest och panikattacker är någonting jag lidit av i 1 år. Jag vet inte när eller OM jag kommer att få bort det, men snälla ni. Säg inte till mig att ångest inte finns, säg inte att det kommer bli bättre för just nu så tror jag er inte. Alls. 
Vissa saker klarar jag inte av att göra och att ta tag i saker är en lång process. Ha tålamod med "såna som mig". 
En dag kommer allt bli bra, men just nu är allt åt helvete och det måste få vara så också. 
Jag älskar mina vänner och min familj som står ut med en sån förvirrad människa som jag. Jag älskar mina katter som alltid finns där, tänk om dom visste hur mycket dom hjälpt mig. 
 
Om jag kunde förklara så hade ni förstått. Men vad är det för vits att förklara när ingen tror på en?