60. Tack mig själv för att jag lever
Och plötsligt låg jag där på bussens krossade fönster
Ringer pappa på en gång ”bussen har kört åt helvete”
”Vi har kört över på fel sida av vägen och vält ner i diket”
Ringer jobbet ”jag kanske kommer senare”
Ställer mig upp och hör någon säga ”jag trodde du var död”
Jag har aldrig känt mig så instängd, bussens dörrar var nu i taket, hur ska jag ta mig ut?
Räddningstjänsten kommer ”ingenting brinner, ni kan vara lugna. Vi ska hjälpa er ut”
Ska ta upp min mobil men kan inte lyfta armen, vad är det för fel på mig
Kliar mig i huvudet och känner en bula som är lika stor som en clementin
Kommer jag dö nu
Vi får bli utburna genom bussens taklucka som nu är på väggen
Rör inte mig, jag har ont i armen
Hjälp
Får inte gå ut på vägen för det är så jävla halt, nyspolad isgata
Räddningsledaren blöder i ansiktet efter att han halkat omkull
Får åka ambulans och han som sitter med mig ber mig lägga min arm på hans lår så han kan ge mig flytande alvedon genom armvecket.
Låter armen ligga kvar hela vägen
Den finaste tryggheten jag någonsin känt
Blir skjutsad runt i en sjukhussäng till röntgen av huvudet, akuten, röntgen av skulderbladet, akuten, ultraljud av axeln, akuten.
Får inte äta något. Jag är så hungrig.
Får inte dricka något. Jag är så törstig.
Vart är pappa
Varför svarar inte min lillasyster
Skriver till de närmsta och berättar vad som hänt
”Jag är okej”
Jag kommer inte dö
Men jag tror att jag kommer dö, jämt
Hjärnskakning, frakturer i skulderbladet och nervskada i axeln.
Sjukskriven. Försäkringar. Ångest. Dödsångest. Pengar. Rädd. Arg. Ledsen.
Tack pappa för att du kom till akuten så fort, tack Frida för att du kom så fort du kunde och för att du tog hand om mig och katterna den första tiden. Tack alla vänner för ert stöd. Tack släkt och familj för all hjälp. Jag hade aldrig överlevt utan er.
Tack mina kollegor för blombuketten. Tack personalen på akuten för att ni var så fina mot mig.
Tack mig själv för att jag lever.
